Underbara underbara sommar.

Hej! Det har varit lite tyst här ett tag, men nu är det slut på fläng och dags för hösttermin och nya rutiner. Jag har haft en så underbar sommar. Jag riktigt känner att jag har haft tid att hämta energi och fylla på sommarförråden, underbart. Det känns som att jag fyllt lungorna med energirik luft, aaah. Här är jag och min nybadade kille på landet för några veckor sedan. 


(Lovely lovely summer. 
Hello! It's been quiet here for a little while, now the days of running around are over, and it's time for autumn term and new routines. I've had such a great summer. I can really feel that I've been able to get energy and refill my summer storages, lovely. It feels like I've filled my lungs with so much air, aaaah. Here am I and my newly bathed boyfriend in the country a couple of weeks ago.)

En annan filur som jag blev glad av att träffa på landet var denna lilla fröken! 


(Another fellow that I was very glad to see was this little lady!)

Jag blev så glad att hon var där i år! Förra året var så otroligt kattrikt och gosigt (bildbevis finns här!), så jag hade höga förväntningar på landetvistelsen i år.


(It made me so happy that she was there! Last year was so very full of cats and cuddleing (photographic evidence can be found here!), so I had my hopes up for this year's stay in the country.)

...och jag blev inte besviken. Sweet life!



(And I wasn't disappointed. Sweet life!)

Hemma!

Hallå där!
Här säger jag nu att jag ska visa bilder från Dalarna, istället drar jag till Småland och fotar mig själv på en brygga! Så kan det bli ibland. Det var så underbart på landet, Kalle och jag har laddat batterierna till max. Det kan behövas, för om två veckor börjar Jobbet med stort J! Hur mår ni, kära bloggvänner?


(At home.
Hello there!
I said I was going to show you some pictures from Dalarna, instead I went to Småland to photograph myself on a float bridge! That's how it turns out sometimes. Going to the country was so very lovely, Charlie and I have recharged our batteries to the max. It will be necessary, since the Work with a capital W starts in two weeks! How are you, dear blog-friends?)


 

Katten i krukan.

Kattungarna.

Kattungarna ränner runt lite bäst de vill på landet. Ibland blev man lycklig nog att få gosa lite.

(The kittens run around like they want in the country. Sometimes we were lucky enough to get a cuddle.)




Men oftast var de ute på egna äventyr. De jagade möss, fjärilar och varandra.


(But most of the time they were out on their own adventures. They chased mice, butterflies and each other.)




En tidig morgon gav vi dem korv vi hittade i frysen. Det gillade de allt, aldrig har jag sett en katt äta så mycket!


(Early one morning, we gave them hot dogs we found in the freezer. They really liked it, I've never seen a cat eat so much!)





Glad katt.

(Happy cat.)





Katterna på landet verkar leva ett väldigt fint liv. De jagar, äter det de jagar, ligger och drar sig i eftermiddagssolen och smyger bland lavendelplantorna. Det låter som ett gott liv.


(The cats in the country seem to live a very nice life. They hunt, eat what they hunt, sleep outstretched in the afternoon sun, and skulk around among the lavender plants. It sounds like a good life.)

Djuren på landet.

Kalle och jag har varit ute på landet i Småländska skogarna och haft några riktigt sköna dagar. Vad skönt det är att komma ut i naturen, jag älskar det. En sak som är så roligt med Kalles familjs land är att det finns så mycket djur där: kor, får, och nu två nytillkomna kattungar! Vi försökte gå fram till korna för att hälsa på dem, men när vi kom nära såg vi hur stora de verkligen är. Och hur långt de har mellan ögonen. Och hur blodtörstigt utstående ögonen är. Och vi möttes av blickar som likaväl kunde säga att de var hungriga på människokött som att de ignorerade vår närvaro, så vi tog det säkra före det osäkra och bordlade det hela. Fåren var lite mer lättolkade och mer nyfikna. Och tog man fram lite knäckebröd och sjöng en sång så blev de väldigt intresserade. De halvvilda kattungarna var riktigt roliga, de ska få ett alldeles eget inlägg.



(Charlie and I have been out in the country in the Småland forests and had some really beautiful days. What a pleasure it is to get out into the nature, I love it. One thing that is so much fun with the countryplace of Charlie's family is there are so many animals: cows, sheep, and now two kittens! We tried to go near the cows to say hello to them, but when we got close we saw how big they really are. And how much space they have between their eyes. And how bloodthirsty the protruding eyes are. And we got glances that could say that they ignored us, but just as well that they were hungry for human flesh, we couldn't tell. Better safe than sorry we thought, for this time. The sheep were a little more easily interpreted and more curious. And with some crispbread and a song they became very interested. The semi-wild kittens were really fun, they'll get their very own post.)

I farmors fönster.

Jag har tillbringat ett par fina dagar hos farmor på landet. En dag regnade det så förfärligt, så farmor och jag höll oss inne. Vi öppnade skattkammaren; linneskåpet! sen satt vi en lång stund och strök med händerna över alla vackra spetsar, hålsömmar, monogram och vävda örngott som släktens flinka kvinnor gjort genom åren. Mycket vackert att titta på, och mycket att få den där sköna ryskänslan av. Den där som gamla saker ger mig, speciellt om man är släkt med den som gjort dem. Historiens vingslag. Rötterna. Kulturarvet. När regnet tilltog smög vi runt och klappade på farmors gardiner som hennes mamma sytt. Och när jag tittade ut på den våta trädgården och pelargoniorna i fönstret tänkte jag att det egentligen inte var så mycket som var annorlunda för hundra år sedan. Inte just där och just då i alla fall. Fast om farmors mamma levt och varit ung nu och sytt egna gardiner och virkat spetsar skulle hon med största sannolikhet haft en blogg där hon berättade om det. Den skulle jag velat läsa!



(I have spent a couple of nice days with my grandmother in the countryside. One day it rained so much, so Grandma and I stayed inside. We opened the treasury; the linen closet! then we sat for a long while and stroked our hands over all the beautiful laces, hem stitches, monograms and woven pillow cases that the family's nimble women made throughout the years. A lot of beauty to watch, and a lot to get that nice little thrill of. The one that I often get from old things, especially when I'm related to the person who made them. All the history. The roots. The cultural heritage. As the rain increased, we snuck around and stroked Grandma's curtains that her mother sewed. And when I looked out on the wet garden and the geraniums in the window, I thought that it wasn't really that much that was different a century ago. Not right there, right then, anyway. But if my grandmother's mother lived and was young now and used to sew her own curtains and crocheted lace, she would almost certainly have had a blog where she talked about it. It would read it!)

Äggen.

Jag har tillbringat en väldigt skön påskhelg hos farmor på landet. I vår släkt målar vi ägg som farmor gömmer och som vi alla andra sen får leta efter. Visst blev äggen fina? äggätandet lämnade dock både jag och min kusin Fredrika på bilden åt de andra. Vi föredrar ägg med choklad i.



(I have spent a very pleasant Easter weekend at my grandmother's in the countryside. In our family, we paint eggs that grandmother hides for the rest of us to look for. Arn't the eggs fine? But my cousin Fredrika on the picture and me left the egg-eating to the others. We prefer eggs with chocolate inside.)

Kameralös men icke försmäktande (än).

Jag har tappat min kamera i golvet! Efter den olyckliga händelsen har alla bilder blivit suddiga eller vitrandiga. Hm. Är det någon som har råkat ut för samma sak? I väntan på kameradoktorskonsultation, förhoppningsvis reparation och under tiden en tacksamt lånad lånekamera kan jag berätta vad jag hade fotat om den hade funkat. (Ni får använda er fantasi och tänka er bilderna.)

- Min nya klänning jag hittade på 70% på reapriset på Indiska. Den är gräddvit i grunden och har mönster av en massa härliga lite tantiga blommor. Den har kort ärm, är knälång, har knappar hela vägen fram och ett knytband i midjan. Jag har haft den hela helgen med lila strumpbyxor och stor kofta. Jag var mycket fin.

- De två sparkarna som Kalle och jag åkte på hos farmor. En var ganska ny och en var väldigt gammal, med fina maskhål i träet och en rejäl lagning av järn där den gått av någon gång för längesen. Det såg ut som ett brutet ben som blivit spjälkat. Fast med järn. Inget lim här inte. Den var mjuk och lätt att styra, fast tyvärr (om man får säga så) hade de sandat vägarna så att det var lite dåligt före. Men vi körde en drickaback full med tomglas till affären och pantade i alla fall. Spark är roligt. Det hade synts på bilden.

- Hur jag var klädd när vi var utomhus. Jag tyckte jag såg ut som en snowboardåkare. Kalle tyckte att jag såg ut att vara klädd för permafrost. Jag gillar att ha mycket kläder när det är kallt.

- Fynden jag hittade i världens bästa secondhandaffär som ligger i Skärplinge. Fast i ärlighetens namn skulle jag nog inte ha hunnit fota dem än eftersom jag just kom hem, så det får jag nog berätta om i ett annat inlägg.

Helgen.

Helgen tillbringade jag på denna herrgård i Rostorp i Småland.

Moffi var med. Samt ett gäng andra tjejer, det var riksträff för föreningen Popkollo som ordnar kollon för unga tjejer.

Yakira råkade klättra över en bäck och kunde inte klättra tillbaka, så hon provade hur långt hon kunde hoppa för att se om hon skulle klara av att hoppa tillbaka över bäcken utan att bli blöt. Det lyckades.

Runt herrgården var det underbar natur; kohagar och stora fält.
Det är något visst med fält. Och hösten är så vacker.

Det blir lätt så idylliskt bara man kommer en bit utanför stan.
Den här utsikten gjorde mig varm i hjärtat.

Vad vackert det är med staketets röda färg mot naturen. Falu rödfärg går allt inte av för hackor!

En liten bit av Österbymo.

I somras när vi åkte ut till landet passerade vi genom Österbymo. I Österbymo finns en Röda Korset-Kupan, vilket var roligt. Jag gillar de Kupor jag besökt, speciellt den i Skärplinge hos farmor, där kan man göra galna fynd på klädfronten. Antagligen är det någon där som har (eller har haft) min storlek och ungefär samma stil, tur för mig. I Österbymo var det inte så många som hade vare sig min storlek eller stil på klädfronten, däremot hittade jag denna underbara lilla tingest i vitt porslin med vackert blått mönster för två kronor. Jag misstänker att det kan vara en äggkopp även om det i så fall ska vara till ganska små ägg. Jag använder den som sockerskål. Vad mysigt det är att ställa fram något fint på bordet när man ska äta mannagrynsgröt istället för att ta fram hela sockerpåsen och riskera en riktig ketchupeffekt med ett sockerberg på gröten som följd. Numera tar jag bara fram min lilla sockerskål och min lilla sked och strör på sockret som en riktig dam. Jag gillar det.

Lycka är..

..en vacker solnedgång tillsammans med någon man gärna är tillsammans med.

Fina får.

Jag tycker får är så fina. Det vackraste är när de liksom smälter in i landskapet och blir ett med naturen de tuggar på. Jag tycker om att de ofta verkar så lekfulla när de skuttar runt och skojstångas och buffas med varandra. Det roligaste med fåren i Hästhagen var när de en kväll hade ställt upp sig som till skolfoto när vi gick förbi, komplett med en liggande förstarad och en rad med prydligt stående får bakom. Alla tittade in i kameran också. Och sa bä.

En tur i trollskogen.

När jag gick i mellanstadiet fick jag lära mig två saker om Småland: 1, Jorden var stenig så att det var svårt att odla, därav den stora Småländska utvandringen till Amerikat. 2, Det finns troll i skogarna. Visst såg jag mycket stenar i marken, så det första påståendet kan jag tänka mig att det säkert ligger något i. Sanningshalten i det andra påståendet betvivlar jag dock inte en sekund efter att ha varit ute några timmar i Smålands urskogar. En sån oerhörd trolsk skönhet! Vi gick ut i skogen med kantarellglasögonen på, och efter två timmar i hällregn hade i alla fall Eric fått ihop en liten hink gula svampar. Vi andra hittade tre kantareller var. Kanske lika bra, trollen måste ju ha nåt kvar att kalasa på när nätterna blir mörka.