Lucka 24: Julruskan.

Tjugofjärde december: Julruskan reses på gårdsplanen.

Julruskan är i mitt hushåll som vanligt mitt (i år lite vintertrötta) apelsinträd. Jag fick det av min farbror när jag fyllde 19 och tog studenten. Det var 2006. Mitt träd har dubblat sin storlek och börjar få några år på nacken. Jag tycker det är så fint med röda kulor i det på julen.

Julen blir på något sätt en årsmarkör där man ser att tiden går. Bara ett år sen det var jul sist? Det slår mig att det ju faktiskt inte var så himla längesen jag skrev på alviska på julklapparna. Det borde ha varit kanske 2004. Det är sex år sen nu. Jag vet inte om jag skulle säga att jag känner mig gammal, men jag noterar att tiden går.

Julen 1993 tänkte jag på mormor som en vuxen människa, inte en gammal människa. I år är det första julen hon inte är med. Uppenbarligen hände något på vägen, då man på bara några år kan gå ifrån att vara vuxen till att vara 91 och gå ur tiden. Fast de där "bara några åren" var visst 17 utan att jag tänkte på det. Innan jag vet ordet av kanske jag rentav blivit vuxen själv. Och inget fel med det, men tiden, tiden! den lever sitt eget liv!

På samma sätt var det nog inte så längesen min bonad gjordes egentligen. Och inte så längesen man faktiskt firade en "gammal svensk bondejul" efter alla konstens regler. Ändå ser jag på det gamla med en sorts nostalgiexotism, en sentimentalitet efter det gamla, efter ett "förr" som inte är så himla längesen. Innan jag vet ordet av kanske "förr" är en tid då jag själv varit med.

Tack till er som följt min julkalender, jag hoppas att ni haft lika roligt som jag. Jag är glad att jag lyckades göra alla 24 luckorna, vissa dagar med modifikationer, men ändå. Jag rodde det i land. Det är något att vara stolt över. Nu ser jag fram emot att blogga som vanligt utan att ha något speciellt ämne att hålla mig till, även om det har varit roligt det här med.

Ta hand om er i jul, och ta hand om tiden. Skriv på alviska på paketen om ni känner för det, jag lovar, det är jättekul när ingen annan än man själv (och knappt ens det) förstår vem paketen är till. Försök ta det lugnt och gör den här julen till en pärla att bära i pärlbandet av jular man har runt nacken. Det ska jag försöka göra. Kram.

Lucka 23: Juldukning.

Tjugotredje december: Julbordet dukas.

I år la jag på en av mormors fina juldukar på bordet. Jag tycker om den, fina färger och roligt mönster. Längst in i ett av köksskåpen hittade jag för ett tag sedan (när jag städade undan mina martiniglas) även röda julservetter! jag tror att de blev över från Musikhögskolans kårstyrelsejulfest förra året och att jag helt sonika tog hem dem eftersom jag var med och arrangerade och ingen använt dem. Jag fick även med mig en påse Twist hem då, såna är betydligt roligare än Paradischokladen som jag har hemma i år för att det var extrapris på Ica. Inga bitar är så goda som jag mindes dem. De smakar snartlikt och mest kladdigt. Jag är lite besviken. Nåväl. Som servetthållare anställde jag mina köksfår. De klarar jobbet med bravur. Hoppas ingen tror att man ska äta dem bara, jag skulle sakna dem jättemycket. I morgon är det sista luckan (och jul), iiii!

Lucka 22: Julbad!

Tjugoandra december: Julbad för all gårdens folk.

Jag kan säga det på en gång: jag älskar att tvätta mig!

Här är en tvåingrediens-skrubb som är skön att skrubba vintertrötta ansikten med:

salt+olivolja

Man får skrubba snällt i ansiktet så att man inte river sig.
Och se upp så att man inte får i ögonen när man sköljer bort det.

Tadam! Prinsesshy utlovas!
Det som blir kvar av skrubben när ansiktet är klart kommer lurviga vinterben inte att tacka nej till. Efter en dusch med denna skrubb känner man sig som en olivdoftande Adonis!

Efter skrubb och dusch är det skönt med en bra ansiktskräm. Jag har provat en del olika, men i år är det allt den här som tar priset. Finns på apoteket.

Att tvätta håret är det bästa med rengöringen tycker jag. Det här är the big three när man pratar om hårvård enligt mig. Jag använder inpackningen mellan schampoo och balsam varje gång jag tvättar håret, jag tycker mitt hår har blivit mycket friskare och starkare sen jag började göra det. Sen kanske olika produkter passar till olika hår, men med dessa känns det som att jag är i schampoohimlen. Aaaa!

Lucka 21: Tomasmäss och staden.

Tjugoförsta december: Tomasmässa. Resa till staden.

Jag slog upp Tomasmäss, den här dagen var helgdag fram till 1772 i Sverige. Helige Tomas var missionär i Indien och sägs även ha döpt de tre vise männen. Inte illa! Idag är det även årets kortaste dag, och vet ni vad det betyder? Jo, att i morgon vänder det! nu blir det bara ljusare och ljusare. Min resa till staden skedde till fots i år. Så låt mig nu bjuda er min lilla del av staden, i vinterskrud och full av juleljus. Det är bra vackert.

Lucka 20: Stora julrengöringen.

Tjugonde december: Stora julrengöringen börjar.

Stora julrengöringen har börjat! Och jag började i det rum som är roligast att städa: badrummet! Efter att handfatet gnotts rent gav jag det lite julstämning:

En rar ljuslykta jag hittade i Gamla stan för ett par tior för längesen sprider ett fint ljus och en härlig vaniljdoft omkring sig. Ljus i badrummet är verkligen en enkelt ordnad vardagslyx.

Kanelstångsbunten som prytt spishyllan har nu fått flytta till badrummet. Det luktar gott det med, och ser trevligt ut på handfatet.

Och tvättmaskinen har fått sig en julduk som matchar mopphinken.
Sådärja, badrummet klart. Bara resten kvar då..

Lucka 19: Julved.

Nittonde december: Julveden är huggen före Tomasmässa.

Jag funderade på vad jag skulle göra för något som kändes aktuellt för mitt liv idag när det stod julved i kalendern. Göra något av pinnar? Bära in pellets till pelletspannan hos mina föräldrar? Det slutade med att jag satt och letade igenom gamla bilder efter vedinspiration. Jag hittade den här bilden från i midsomras, hålet som midsommarstången skulle ner i där stötteträna redan kommit på plats. Med risk för att häda nu i julkalender och allt, men jag börjar tröttna på julen nu. Man börjar ju peppa redan i november, och nu känns det som att det blivit så utdraget att man börjar längta efter vår istället. Jag sneglar på vårtyger, nickar i samförstånd med mig själv när jag går ut ur en klädbutik och tänker att snart, snart kommer våren, jag satsar på vårkläder istället. Julen känns liksom lite förbi redan innan den börjat. Jag längtar efter sommaren och de ljumma kvällarna, gräset och alla blommor. Jag längtar efter klänningar och lätta skor, bad i klara vatten och lugna dagar. Åh vad jag längtar!

Med hopp om att julstämningen ska återinfinna sig så småningom
bjuder jag idag på en liten dikt om ved:

Den käcke lille Ottar

han skulle hugga ved,

men Ottar plocka kottar,

det var bekvämare.

Du stackars barn som hugger ved,

sån konstig ved du kommer med,

sa mor till lille Ottar

som skulle hugga ved.

- Trad. (så skriver man väl när det är något som har tradition men ingen målsägande? Jag vet att Oskar i Rasmus på luffen sjöng den här, jag tycker vi tillskriver honom den.)

Lucka 18: Julkålrot.

Adertonde december: Alla skall avsmaka slaktmaten.

För det första: aderton! vilken vackert ord det är när man stavar det sådär!

För det andra: slaktmat. Eller inte slaktmat, jag kollade upp lite vegetariska alternativ att ha på julbordet, och glaserad kålrot verkar vara populärt ute i stugorna, så det testade jag. Först skalade jag kålroten..

..skivade upp den i centimetertjocka skivor..

..blandade i salt och en buljongtärning i en och en halv liter kokande vatten..

..la i kålrotsskivorna och kokade dem i 10-15 minuter, tills de blivit lite mjuka..

..la upp dem i en form och klickade på margarin (för att det skulle vara veganskt) och svartpeppar..

..och efter en kvart i ugnen blev det jättegott. Dock hade jag väntat mig att det skulle bli lite huvudrättigt som julskinka eller något, men det blev mer som ett tillbehör till något annat. Gott blev det i alla fall, buljongen ger smak, och konsistensen blir perfekt när man förkokar den innan ugnsbaket. Det här gjorde man tydligen ofta innan potatisen kom till Sverige, det tycker jag är coolt. Kulturarv, och samtidigt helt rätt i tiden nu när det är rotfruktssäsong.
Mums mums.

Lucka 17: Ölprov.

Sjuttonde december: Julölet får provas.

Den nionde december skrev jag ju om att julölet skulle vara färdigt, nu idag får man också prova det. Som jag skrev då så är julöl en mörk lager som smaksätts med olika kryddor, så jag tänkte idag göra min egen variant och testa att smaksätta öl med julsmaker. Som smaksättningsöl har jag använt mig av Carlsbergs alkoholfria, den är visserligen ljus, men väldigt god tycker jag. Smakerna jag provade var kanel, pepparkakskrydda och malen ingefära.

Kanelölen såg ut som en riktig cappuccino! den var faktiskt rätt god också, kanelen gav en varm och mjuk smak, lyckad kombination.

Betyg: 3 av 5

Pepparkakskrydda i öl var en riktigt misslyckad upplevelse! usch usch usch vad illa det smakade. Jag kanske hade kryddat för mycket, men det blev en hård smak som tillsammans med det kalla ölet kändes som något ska ska vara varmt men som stått framme över natten. Nejliksmaken var väldigt framträdande, det var kusligt.

Betyg: 0 av 5

Här kommer testets riktiga vinnare: ingefära! Den passade perfekt till den ljusa lagern, det blev en sötsyrlig dryck med ett litet sting i. Väldigt fin smak, det här rekommenderar jag! Man ska nog inte ha för mycket malen ingefära dock, så man får prova sig fram så att det blir lagom. Jag kan också tänka mig att färsk ingefära i bitar är gott i öl. Fräscht, mmm!

Betyg: 5 av 5

Lucka 16: Stora julbaket.

Sextonde december: Tid för stora julbaket.

Idag i kalendern står det "tid för stora julbaket". Jag tror dock inte att den som egentligen är ämnad att följa denna kalender är heltidsstudent, för på den här lilla heltidsstudentens schema står det idag "inte tid för stora julbaket". Tyvärr. Men jag drömmer om läfsorna som Kalle och jag brukar göra ibland, de är bra fina. Jag har skrivit receptet här förut, fast det var så längesen att jag lika gärna kan göra det igen. Och ni som har tid: ha ett riktigt härligt julbak idag!

Läfsor
ca 8 stycken, ugnstemperatur ca 275°

50 g smör
5 dl mjölk
50 g jäst
1 1/2 tsk salt
2 msk sirap
1 tsk stött fänkål
12 dl rågsikt

Smält smöret, häll sedan i mjölken och värm till 37°. Smula ner jästen i degbunken, häll sedan över en del av degvätskan och rör ut jästen tills den löst sig. Häll i resten av degvätskan, samt salt och fänkål. Häll i sirapen och nästan allt mjölet och arbeta degen en stund. Låt den jäsa i en halvtimme i bunken.

Dela degen i åtta bitar och forma till centimetertjocka kakor. Lägg på plåt, nagga dem med en gaffel och sätt in dem i ugnen i ca fem minuter. Klart!

Lucka 15: Julkärven.

Femtonde december: Nu bindes julkärven.

Fåglarna har det inte lätt på vintern. Kallt, lite att äta och dessutom fullt av snö! I gamla tider satte man ut en julkärve av havre till småfåglarna runt jul, dels för att det var svårt för dem att få tag på mat, men också för att man var lite rädd för småfåglarna som kunde förstöra en hel skörd om man hade otur. Genom att bjuda dem en del av den fina säden till jul hoppades man kunna blidka dem att låta åkrarna vara ifred senare.

Nuförtiden kan man få tag på julkärvar i blomsteraffärer och hos en del torghandlare. Kalle och jag valde dock att i år uppmärksamma det faktum att man nuförtiden slänger mer mat än någonsin, och ge fåglarna sånt som blivit gammalt men inte alls är otjänligt. På så sätt kan man hjälpas åt: fåglarna får mat och vi slipper slänga så mycket. Förr slängde man ju inte en brödkant om man kunde låta bli, mentaliteten runt mat har verkligen förändrats.

Några skivor bröd som blivit torrt fick bli prydnader i ett träd.

Och några fick ligga på en sten. Jag undrar om rävar och harar gillar bröd också?

Vi röjde undan lite snö på marken..

..och la ut några äpplen vi fått som hade blivit skrynkliga innan de hann ätas.

Det lyste vackert om äpplena i snön, och nästa gång vi kom dit var de borta.
Man kanske inte lägger ut vad som helst, men man kan skänka fåglarna och smådjuren en extra liten tanke när man står i slängtankar. Ett russinpaket som hamnat längst in på hyllan och blivit lite för gammalt för bullbak kastade jag ut på gräsmattan utanför köksfönstret, liksom en stackars överbliven lussebulle som ingen ville äta. Nästa morgon var de borta, istället var där tusen olika spår från små fåglar som varit där och kalasat under natten. Hoppas de gillade min bulle.

En stor kram till alla småfåglar från Kalle och mig, håll ut så ska vi ha er i åtanke så fort vi får något över vi kan lägga ut.