Guldäpplen.

I mina föräldrars trädgård finns det många olika sorters äpplen som ingen riktigt vet vad de heter för att träden är så gamla (eller för att lapparna kommit bort). Just nu är jag väldigt fascinerad av dessa guldäpplen. De känns som hämtade ur en saga, det gillar jag skarpt. Det ser verkligen ut som att grenarna hänger tunga med guld, det är så väldigt vackert. När jag plockar äpplen brukar jag viska ett litet tack till trädet. Det får mig att hålla i minnet att allt fint vi får av naturen är fantastiska gåvor. Som guldäpplen. Tack tack.


(In my parents' garden, there are many different kinds of apples that no one really knows the name of, because the trees are so old (or because that the notes about them are lost). Right now I am fascinated by these golden apples. They feel like taken from a fairy tale, I like that a lot. It certainly looks as if the branches hang heavy with gold, it is so very beautiful. When I pick apples, I use to whisper a little thank you to the tree. It makes me remember that all the good things we get from nature are amazing gifts. Like apples of gold. Thank you.)

Mitt favoritäppelträd.

Vad underbart det är med äppelträd! Och speciellt underbart med äppelträd som inte beskurits så mycket tycker jag. Jag tycker om när de blir sådär stora och rufsiga så att det känns att de lever. Och jag tycker att det är fint när man får klättra lite för att nå frukten. Det här är mitt favoritäppelträd, det börjar bli stort nu. Det är flera sorter på det, men jag är inte riktigt säker på vilka det är. De bästa är stora, röda och helt underbara. Det var kul att klättra på den här stolen, när jag lyfte lite på ena foten vinglade stolen över på andra sidan, så jag fick hoppa för att komma både upp och ner. Det var kul. Och äpplen är kul.

Mormors äppelkaka.

Den här äppelkakan är mormors recept och något utöver det vanliga. Det är en riktigt snaskig kaka, glasyren sjunker in i den och de syrliga äppelbitarna smälter ihop med sockret och kanelen och blir oemotståndliga tillsammans med kakans segare ströbrödskanter. Jag är väldigt förtjust i den här kakan, den är en av höstens absoluta höjdpunkter för mig. Det är lätt att äta mycket av den också, det gillar jag. Min bror tar halvkakestora bitar. Jag tar fem mindre bitar på rad istället, men alla gör ju som de själva gillar bäst. Som mormor alltid sa: det viktigaste är att man trivs.


Mormors äppelkaka

1 ägg
1.5 dl socker
0.75 dl vatten
1.5 dl mjöl
1 tsk bakpulver

ett stort äpple eller två mindre
socker och kanel
florsocker och lite vatten till glasyr


Skär äpplet i centimeterstora bitar och rör runt dem i en blandning av kanel och socker. Vispa ihop ägget och sockret, häll i vattnet och rör runt. Blanda mjöl och bakpulver och häll i det i smeten och rör ihop. Smöra och bröa en form, häll i smeten och placera sen ut äppelbitarna jämnt över kakan och tryck ner dem något. Ställ in i ugnen i en halvtimme på 175°.

När kakan tagits ut ur ugnen och fortfarande är varm breder man på en glasyr bestående av ca 1.5 dl florsocker och en skvätt vatten. Låt kakan svalna, och njut sen. Åh vad god den är.

Att stå under ett träd.

Att stå under ett träd är ett under i sig
en värld av virrvarr ovanför mig
jag behöver inte klättra opp för att smaka
för förr eller senare blir det där äpplet en kaka
hehe