Jag har lånat mormors klocka som hon använde någon gång kanske på 60-talet. Den tickar! Jag hade aldrig riktigt förstått hur det fungerar att dra upp klockor, men igår fick jag det förklarat av mina föräldrar. Tydligen drog man upp sin klocka varje dygn för att hålla maskineriet i gång. Jag frågade varför man slutade med såna klockor, och fick till svar att det var enklare med batteri och att man ju då också slapp tickandet. Jag kan inte förstå hur man skulle vilja bli av med det här lilla tickandet, som ändå inte hörs om man inte håller klockan alldeles intill örat. När jag lyssnar på mormors klocka förstår jag varför man lägger tickande väckarklockor bredvid hundvalpar som ska vänja sig vid sitt nya hem. För tickandet inger en skön känsla av trevnad och får klockan att kännas lite levande. Som en liten vän eller ett litet djur. Jag tycker mycket om det. Det är som om det är ljudet av en annan tid jag hör, som små små hjärtslag från förr. Och tanken på att denna klocka är så otroligt mycket mer miljövänlig än klockor med ett batteri som måste bytas då och då gör det värt den tre sekunder långa ansträngning det innebär att dra upp den. Speciellt också som man får ett glatt tickande som tack. Tickelitack tickelitack.
