Mormors äppelkaka.

Den här äppelkakan är mormors recept och något utöver det vanliga. Det är en riktigt snaskig kaka, glasyren sjunker in i den och de syrliga äppelbitarna smälter ihop med sockret och kanelen och blir oemotståndliga tillsammans med kakans segare ströbrödskanter. Jag är väldigt förtjust i den här kakan, den är en av höstens absoluta höjdpunkter för mig. Det är lätt att äta mycket av den också, det gillar jag. Min bror tar halvkakestora bitar. Jag tar fem mindre bitar på rad istället, men alla gör ju som de själva gillar bäst. Som mormor alltid sa: det viktigaste är att man trivs.


Mormors äppelkaka

1 ägg
1.5 dl socker
0.75 dl vatten
1.5 dl mjöl
1 tsk bakpulver

ett stort äpple eller två mindre
socker och kanel
florsocker och lite vatten till glasyr


Skär äpplet i centimeterstora bitar och rör runt dem i en blandning av kanel och socker. Vispa ihop ägget och sockret, häll i vattnet och rör runt. Blanda mjöl och bakpulver och häll i det i smeten och rör ihop. Smöra och bröa en form, häll i smeten och placera sen ut äppelbitarna jämnt över kakan och tryck ner dem något. Ställ in i ugnen i en halvtimme på 175°.

När kakan tagits ut ur ugnen och fortfarande är varm breder man på en glasyr bestående av ca 1.5 dl florsocker och en skvätt vatten. Låt kakan svalna, och njut sen. Åh vad god den är.

Att stå under ett träd.

Att stå under ett träd är ett under i sig
en värld av virrvarr ovanför mig
jag behöver inte klättra opp för att smaka
för förr eller senare blir det där äpplet en kaka
hehe

Anne på Grönkulla.

I sommar har jag haft ett roligt läsprojekt: serien om Anne på Grönkulla. Jag läste första boken med stor behållning när jag var liten, men sen stannade det av efter halva andra boken då något annat i skolan kom emellan. Denna sommar har jag försökt få lite closure på gamla böcker jag råkat sluta mitt i av olika anledningar, så det var väldigt skönt att läsa klart även Vår vän Anne. Nu är jag nästan glad att jag inte läste hela serien då så att jag hade spänningen kvar nu, vilken serie! I de många många böckerna får man följa Anne som först kommer till Grönkulla som fosterbarn, går i skolan, går läroverket, arbetar som lärarinna i ett par år, går högskolan, gifter sig, skaffar sig en hel hög med underbara vänner av alla dess slag efter resans gång och så småningom också en hel hög med egna underbara ungar. Det är ett sånt underbart språk, så målande och rikt på både natur- och personbeskrivningar att det känns konstigt när man påminner sig själv om att man faktiskt aldrig varit på plats i Canada och sett hur allt sett ut. Anne själv är en underbar varelse, full av fantasi och med ett otroligt gott hjärta. Hon utvecklas under böckernas gång, men utvecklingen gör henne inte mindre bedårande. Man blir varm i hjärtat av att läsa den här serien, jag rekommenderar den. Åh vad jag rekommenderar den!

Äntligen har den kommit.

Varje år väntar jag med spänning på IKEA-katalogen. Det har till och med gått så långt att jag satt upp en liten text på min brevlåda som ber brevbäraren om IKEA-reklam. Jag gillar verkligen IKEA, och jag gillar verkligen katalogen. Det är så fint uppställt allting, de vet hur de ska göra för att det ska se smakligt ut. Även om stilarna ibland är långt ifrån hur man själv skulle inreda sitt hem så är det ändå roligt att titta. Det är lite som på ett konditori; man skulle inte orka äta allt, men det är fortfarande roligt att titta på vad som finns. Tänk vilket roligt jobb att komponera vackra bilder av rum och leka med färger och former som man sen inte måste bo i konsekvenserna av. Jag blir alltid så inspirerad av IKEA, även om jag i allmänhet är mer svag för äldre grejer. IKEA är liksom möjligheter, nytänk i en lekfull miljö. Och så har de billigt fika och god mat. Och en finfin katalog man kan sitta och drömma över. Årets var bra men rummen var lite för plottriga för min smak. Det var inte så mycket luft i rummen, och med alla tusen prylar blev det för mycket. Måhända för att gå tillbaka till verkligheten på något sätt, verklighetsmänniskan har mycket prylar och lite plats, inte dessa stora, ljusa drömrum. Fast när jag bläddrar i katalogen är det ju allt dem jag vill se. Sen var det synd att samma miss gjordes som i förra årets katalog. Varuhusets vackraste möbel hyllan Molger stod inklämd bakom ett handfat och dessutom visades det i björkvarianten som inte alls är lika fin som den i valnöt. Jag säger tack, med hopp om bättre lycka nästa år.

Madickens mössa.

Efter ett tag blir det väldigt tråkigt att vara sjuk. Då får man försöka hitta de roliga sakerna i det hela. Som t.ex att jag äntligen fått tillfälle att titta lite närmare på Madickens mössa! Jag har alltid gillat kläderna i den filmen, nu kanske mer än någonsin. Vad smakfullt med mörkblå jacka och mössa med röda detaljer mot röd halsduk! Jag funderar också på om jag ska sy något liknande som den där mössan. Helst skulle man ju vilja matcha den mot någon jacka på samma sätt som Madicken isåfall, så det kanske är ifrån en jacka man får utgå. Hm. Tål att tänkas på.

Halsfluss.

Halsontet och hängigheten visade sig vara halsfluss. Hujedamig. Allt jag gjort de senaste dagarna har varit att ligga i Kalles soffa under täcke med glass i knät, ett underbart Astrid Lindgren-maraton på tvn och Kalles svala hand på min panna. Min favorit just nu är Bullerbyn. Det är så skönt att den är långsam. Barnen gör något litet bus med varandra då och då, men mellan gångerna bjuds man på vackra vackra naturbilder och en så underbart stillhet. Jag började titta på Pippi också, men allt gick så fort. Jag som ändå alltid gillat Pippi, nu kändes det lite stressigt när jag såg det. Men Bullerbyn däremot, det var lugnt och skönt och kulturarvssverige, perfekt när man känner sig lite dåsig. Och alla dessa kläder, aah! Speciellt förtjust blev jag i skolfrökens blus och kjol, kanske borde jag satsa på stilen anno 1929 när jag själv blir skolfröken. Jag blir så sugen på att rota runt i garderoberna och prova höstkläder! Lite trist att vara sjuk är det allt, men man får väl göra det bästa av situationen och försöka passa på att vila upp sig lite. En liten stund till i alla fall.

Sångfrökens trollbrygd.

Jag har fått ont i halsen och faktiskt (jag skrattar åt mig själv när jag inser med vilken triumf jag skriver detta) lite feber. Lite obekvämt men samtidigt lite mysigt. Det är skönt att ta det lugnt och ge sig själv tillfälle att vila och läsa och göra allting reducerat och långsamt. Min sångfröken på gymnasiet gav mig ett bra recept på en trollbrygd mot ont i halsen och heshet, den har jag gjort ikväll. Den innehåller ingefära som är bra mot inflammationer och river lite i halsen, citron som ger fina c-vitaminer och lite syrlighet, samt honung som lenar och mjukar upp de stackars stämbanden. Jag brukar alltid dricka den här drycken när jag är förkyld, jag tycker att den hjälper väldigt bra. Den smakar rätt starkt, men det har en uppiggande verkan. Innan man vet ordet av har man gått från kraxig kråka till sångfågel.


Sångfrökens trollbrygd

en kopp te (jag har Earl Grey)
1-2 cm ingefära (beroende på hur modig man är)
saften från en halv citron
honung efter behag

Hacka eller riv ingefäran fint och häll i teet. Om man inte är förtjust i lösa bitar fungerar det fint att lägga bitarna i en tekula och ha i muggen. Pressa i citronen och rör i honungen. Drick, njut och bli frisk!

Jag tog hem en bit av Småland.

Det mesta av alla blåbär vi plockade på landet blev blåbärssylt, och åh vilken blåbärssylt! Det smakar verkligen på ett helt annat sätt när man gör den själv. Principen för blåbärssylt är densamma som för jordgubbssylten jag tidigare skrivit om (recept finns här). Det är gott när man inte har så mycket socker i tycker jag, då smakar bären desto mer. Och det smakar bra fint att ha en liten bit Småland i filen.

Avkalkning.

Min tvättmaskin har uppfört sig lite sisådär på senaste tiden. Det har varit tvättmedelsflagor kvar på tvätten efter tvätt och jag har fått köra flera extra sköljningar för att få bort det, och ändå har tvätten inte alltid känts helt ren. Måhända är det min tvättmaskin som börjar komma till åren (jag vet inte ens hur gammal den är, men jag kan tänka mig att vi är ungefär jämnåriga). Mamma gav mig ett bra tips på en livsuppehållande insats: avkalkning. Om det har samlats för mycket kalk så kan maskinen ha svårare att ta upp tvättmedlet, och så kläggar allt igen. För att avkalka tvättmaskinen tar man tre påsar (90 gram) citronsyra och häller i tvättmedelsfacket, sen kör man ett vanligt tvättprogram på högsta möjliga temperatur (som brukar vara 95°). Förhoppningsvis hjälper det. Även kaffebryggare, vattenkokare och andra saker som det bildas kalkbeläggningar på mår bra av avkalkning då och då. Som en storstädning på insidan.

Vilda fröknar på balkongen.

Nu är det vilt på balkongen! Det råder riktig anarki, växterna växer hur de vill och kastar sig huller om buller ut över kanterna på balkonglådorna, underbart! Det är trevligt att blanda sorter tycker jag. I vår största låda samsas både ringblommor, krasse, två sorters vallmo och luktärt. Den känns som en riktig sommaräng. De olika blomfröknarna har tittat fram ur sina hättor lite då och då under sommaren, men just nu tokblommar alla på en gång. Det är lätt att vara glad när man har ett sånt här kaos att vila ögonen på!

Söndagsmys.

Kalle bad mig göra syltkakor idag, då blev jag glad. Syltkakor, en nytinad bulle och en god bok, det är riktigt mys det! Syltkakor är lätta och göra och trevliga att både äta och titta på. Idag tog jag drottningsylt för att jag hade en burk hemma, annars tar jag oftast hallonsylt. Receptet blir bara en plåt kakor, lagom för en söndag, men självklart kan man dubbla det om man vill ha fler. Smask smask, mys mys.


Syltkakor

150 g rumsvarmt smör
2.5 dl vetemjöl
0.5 dl potatismjöl
0.75 dl florsocker
ett kryddmått bakpulver
0.5 tsk vaniljsocker
0.5 msk vatten
sylt


Blanda mjöl, potatismjöl, florsocker, bakpulver och vaniljsocker, rör därefter ner smöret och häll i vattnet. Forma till bollar och platta till lite, gör en grop med tummen och fyll kakorna med sylt. Gräddas ca 10 minuter i 175°. Smask!

Björnbär- och persikopaj med citron.

Den här pajen är helt fantastisk. Alla som har smakat den har blivit helt förälskade i den. Det är något speciellt med blandningarna, det söta inuti med persika och björnbär och den syrliga citronsmaken i själva kakan. Konsistenserna är spännande, den har både knäckig kant av råsockret och kladdigt innandöme med persika som riktigt smälter i munnen. Den är helt enkelt ljuvlig. Jag tror att en av hemligheterna med den är att den får vara inne i ugnen i en hel timme. Saker blir oftast bättre när de får ta lite tid. Och i det här fallet är den garanterat värd sin väntan.


Björnbär- och persikopaj med citron

150 g rumsvarmt smör
3 dl socker
2 ägg
3 dl mjöl
1 msk vaniljsocker
1 knapp tsk bakpulver
rivet skal av en citron
saften från en halv citron

200g björnbär
en persika
rårörsocker


Blanda smöret med sockret och äggen, häll därefter i mjöl, vaniljsocker, bakpulver, citronskal och citronsaft. Smeten blir något mellanting mellan kladdig deg och smet i konsistens, häll i den i en smörjd och bröad kakform. Dela persikan i kuber, sprid ut dem över kakan och tryck ner dem lite i smeten. Häll över björnbären och fördela dem jämnt. Strö över rårörsocker. Ställ in kakan ugnen i en timme på 150°. Serveras med fördel med vaniljglass i goda vänners lag!

Lycka är..

..en vacker solnedgång tillsammans med någon man gärna är tillsammans med.

Moln.

Vad fint det är när det är sånt där konstigt väder då det är mörkt och ljust på samma gång. När det liksom hänger regn i luften men man ser moln som ändå strålar av sol. Det känns som något gammalt ordspråk att brodera på en väggbonad; "Också bakom mörka moln finns sol" eller något i den stilen. Väldigt vackert är det i alla fall, denna naturens dubbelsidighet.

Fina får.

Jag tycker får är så fina. Det vackraste är när de liksom smälter in i landskapet och blir ett med naturen de tuggar på. Jag tycker om att de ofta verkar så lekfulla när de skuttar runt och skojstångas och buffas med varandra. Det roligaste med fåren i Hästhagen var när de en kväll hade ställt upp sig som till skolfoto när vi gick förbi, komplett med en liggande förstarad och en rad med prydligt stående får bakom. Alla tittade in i kameran också. Och sa bä.

Blåbärsbröd.

Det vi gick bet på i svamp tog vi i alla fall igen i blåbär. En och en halv timme i blåbärsriset gav två hinkar stora saftiga Smålandsbär. Vilka blåbär! Kalles morfar hade ett väldigt bra ställe han tog med oss till, bären växte så tätt att det nästan blev svårt att välja vilka man skulle plocka. När vi kom in kokade vi på en gång fyra burkar sylt, direkt från naturen och ner i burken. Vi bakade också ett väldigt fint bröd som jag blivit tipsad om. Jag hittade grundreceptet på UnderbaraClaras fina blogg (som finns här), och det går att variera i mjölsorter och extravaganser i all evighet. Grunden är 7 dl mjöl, sen kan man mixtra lite som man vill. Vi valde att lägga i blåbär, och på brödet strödde vi müsli. Brödet blev ljuvligt, och blev faktiskt bara ännu godare efter ett par dagar. Det här brödreceptet kan vara det allra enklaste någonsin, och snabbt går det också.


Blåbärsbröd

4 dl filmjölk
2 tsk bikarbonat
1 tsk salt

2.5 dl grahamsmjöl
2 dl rågsikt
1.5 dl vetemjöl
1 dl havregryn

linfrön
blåbär
müsli


Blanda alla ingredienser i en bunke. Smörj en form och häll ner smeten. Toppa med müsli och låt stå i ugnen i en timme eller strax intill i 175°. Låt svalna under bakduk. Lika enkelt som gott!