tisdag 11 oktober 2011

Rosor.



Vissa dagar tänker jag lite extra på min mormor. Idag är en sådan dag. Jag saknar henne så oerhört. Min mormor fick mig alltid att känna mig så skön i själen, det var som att ett besök hos henne fungerade som reningsbad. Gick man in med stress och sura tankar kom man ut med en glad liten klump i magen och ett leende på läpparna. Jag har tänkt en del på vad det var som gav mormor denna förmåga, och jag tror att jag har kommit på det. Det var rosorna. Mormor odlade nämligen inte bara rosor i sin trädgård, utan också i sin själ. Och de blommade! aldrig har jag träffat en människa som levt mer i nuet än min 91-åriga mormor. Hon verkade trots Alzheimers och demens ta dagen och årets växlingar med ro. Det var som att hon tog sin älskade och mycket välskötta trädgård med sig inombords när hon flyttade till äldreboende. Jag läste just Den hemlighetsfulla trädgården, för jag vet inte vilken gång i ordningen. Den är verkligen underbar. Det var ett citat där som påminde mig om mormor:

Där du odlar rosor
får inga tistlar plats att växa


Jag älskar det där citatet. Det är så sant, man bestämmer själv vad man vill ha i sin trädgård. Mormor odlade rosor i sitt sinne. Och jag tror bestämt att hon lät mig ärva några när hon dog. Och när jag tänker på henne riktigt känner jag hur de slår ut. Jag ska ta hand om dem. För alltid ska de blomma lilla mormor.




(Some days I think a little extra about my grandmother. Today is one of these days. I miss her very much. My grandmother always made ​​me feel so free in my soul, it was like a visit to her served as a cleansing. If I went in with stress and sour thoughts, I came out with a happy little lump in my stomach and a smile. I have been thinking about what gave my grandmother this wonderful ability, and I think it was the roses. My grandmother grew roses not only in her garden, but also in her soul. And they bloomed! Never have I met a person who lived more in the moment than my 91-year-old grandmother. Even though in the company of Alzheimer's and dementia she seemed to take on the day and year fluctuations in peace. It was like she took her beloved and very well kept garden with her inside when she moved to the nursing home. I just read The secret garden, again. It is really wonderful. There was a quote there that reminded me of my grandmother:

Where you grow roses
there's no room for thistles


I love that quote. It is so true, you decide yourself what you want to grow in your own garden. My grandmother grew roses in her mind. And I firmly believe that she let me inherit some of them when she died. And when I think of her, I can almost feel them bloom. I'll take care of them. Forever will they bloom little grandmother.)

3 kommentarer:

  1. vad fint du skriver om din mormor!! vad fint att du får ha henne med dig ändå, i rosorna. <3

    SvaraRadera
  2. Upptäckte precis att Bloglovin' inte uppdaterat mig med dina inlägg på jättelänge. Så jag har missat massor. Illa...

    Vilket fint citat, och fina ord om din mormor! Verkligen en god förebild. Kram

    SvaraRadera
  3. Johnny: Maw, tack. Jaa, jag tänker också så, det är en skön tanke. <3

    Emma: Ojdå, fint att du upptäckte det! :) tack så mycket! jaa, verkligen en god förebild. Kram!

    SvaraRadera

Tack för att du lämnar en kommentar, jag blir så glad <3

Thank you for leaving a comment, that makes me so happy <3