Kaninsafari.

Nära där jag bor finns ett utomhusbad som nu efter sommarsäsongen har fått nya gäster: kaniner! Mjuka, goa, fluffiga kaniner med rosa öron. Jag blir helt varm i hjärtat bara jag tänker på dem! Kalle och jag brukar gå på kaninsafari för att titta på dem. De är så roliga när de tuggar som om det inte fanns någon morgondag och skumpar runt i gräset. Längs med badområdets staket går en gångväg, och det är alltid fler än vi som stannar för lite kaninbeundran och kaninfotografering. Jag tänker att det är på det här sättet det ska vara om djur är bakom stängsel, att de har krupit in där själva för att få vara ifred lite grann. Och på andra sidan står vi och förundras över hur vackert det är att få komma nära vilda djur. Deras frihet gör mötet så mycket mera värt än om de vore burkaniner. Genom att stanna i närheten väljer de oss såsom vi väljer dem. Och det är något visst med att bli vald.



(Close to where I live, there is a public bath. Now when the summer season is over, it has some new occupants: bunnies! Soft, cuddly, fluffy bunnies with pink ears. I get all warm in my heart just by thinking about them! Charlie and I use to go on rabbit safari and look for them. They are so funny when they chew as if there is no tomorrow, and bump around in the grass. Along the bathing area fence is a walkway, and there are always more people than us who stop for a little rabbit admiration and rabbit photographing. I think that if animals are behind fences, it's supposed to be this way. They have just crawled in there on their own to get a bit of peace and quiet. And on the other side of the fence we stand and marvel at how beautiful it is to get close to wild animals. Their freedom makes the meeting much more valuable than if they were in some cage. By staying close they choose us, as we choose them. And there is something special in beeing chosen.)