Söndag.

En av mina klasser har skrivit noveller. Nu är de inlämnade och klara, och eleverna väntar på att den stackars lärarstudenten ska ge dem respons och ett betyg. Så med skräckblandad förtjusning har jag spenderat större delen av min söndag med min välfyllda novellpärm där jag satt in elevers texter.

(One of my classes have written short stories. Now they are submitted and completed, and my pupils are waiting for the poor teacher-to-be to provide them with feedback and a grade. So with mixed emotions I have spent most of my Sunday with my well-filled novel binder where I keep the students' texts.)

Jag har trasslat till det lite för mig. På de första novellerna skrev jag väldigt lång respons, och för att det ska bli rättvist (och för att jag tycker att ordentlig respons är så bra när man har möjlighet att ge den) så har jag skrivit lika långt till alla elever. Det jag inte tänkte på när jag började var att om man lägger en halvtimme på att rätta varje novell så blir det väldigt väldigt lång rättningstid när man har fått in noveller från 26 elever.

(I have put myself in some trouble. On the first few stories I read I wrote a very long response, and to be fair (and because I think proper response is so good when you are able to provide it) I have written the same amount of response to all pupils. What I didn't think of when I started was that half an hour per short story becomes a very very long time when you have 26 pupils.)



Tur då att man har bra mellanmål så att man kan koncentrera sig ordentligt!

(Good thing was that I had good snacks so I could concentrate properly!)



I en annan del av rummet satt en annan filur som också koncentrerade sig. Fast på andra saker.

(In another part of the room sat another rascal who was also concentrated. On some other things though.)