måndag 10 januari 2011

Morfars bord.


Jag har fått önskemål om att jag ska berätta historien om mitt bord,
det gör jag gärna, för det ligger mig varmt om hjärtat.



Det vackra paret som sitter i mitten är min mormor och morfar, här hade de just gift sig. Morfar var hjärtsjuk och var under vissa perioder tvungen att hålla sig väldigt lugn. Under en sån period gjorde han schackbordet.



På bordsskivan finns ett schackbräde, den kan också fällas upp..



..och inuti finns backgammon! och en cigarrask..



..med schackpjäserna i.



När mamma var liten hade de bordet som telefonbord i hallen, då med skivan ihopvikt. Sen när hon flyttade hemifrån tog hon med sig det och hade det som matbord.




Sen har det stått på mormors vind i en massa år, och när jag flyttade hemifrån fick jag ta det med mig. Det är ett fantastiskt vackert bord, och det vackraste är att det är en liten bit av morfar.



Även fast morfar dog trettio år innan jag föddes så finns han ändå i mitt hem, i mitt kök, varje dag. Jag älskar tanken på att han finns med mig, nära, även om vi aldrig träffats. Rutorna är så omsorgsfullt utskurna, allt är så noggrant gjort. Bordsytan har fläckar från flera olika tider, det är nästan hisnande att tänka sig allt det här bordet har sett. Hur många telefonsamtal det har fått höra på femtiotalet. Hur det sett min mamma bli vuxen någon gång i skarven mellan sextio- och sjuttiotalet. Jag är glad att det får se mig också. Och jag är glad att morfars vackra hantverk finns under min frukosttallrik varje dag och påminner mig om vad som är viktigt. Vad ett par händer kan åstadkomma, även om hjärtat tvingar resten av kroppen att hålla sig lugn. Det är så mycket tillförsikt i det hela, "nehej, då får jag väl ta och göra mig ett schackbord då eftersom jag ändå måste hålla mig lugn". Att liksom inte ge upp. Det är mycket morfar för mig. Och bordet är så fullt av kärlek och omsorg. Det känns.

7 kommentarer:

  1. åh, så himla fantastiskt!!!!! tack ! för att du delar med dig av denna underbara historia!!!
    min morfar dog när jag var 17. han fick vara med en bit på vårt bröllop tänker jag, för vi gifte oss på nyårsafton 2010, och han och mormor gifte sig 1946 på nyårsafton. så då tänker jag lite på morfar också när jag påminns om bröllop på nyår. om du förstår hur jag menar.

    SvaraRadera
  2. Ja, se det var en riktig historia, sa alltid HC Andersen!
    Härlig blogg!

    SvaraRadera
  3. Nämen åhh vilken fin liten historia hämtad direkt ur livet! Bordet är ju helt underbart, fullt med gamla minnen. Det kan ju inte bli mer personligt eller bättre sätt att inreda sitt hem på :-)

    SvaraRadera
  4. Tack snälla ni för fina kommentarer, vad glad jag blir! <3

    (och Emmie, vad fint med nyårsafton. Allt går runt, jag tycker om den tanken.)

    SvaraRadera
  5. Hej! Hamnade här via Claras blogg. Vilken underbar historia du berättar.
    Tack!
    All Värme.

    SvaraRadera
  6. Hej! Vad glad jag blir, tack så mycket! All värme tillbaka!

    SvaraRadera

Tack för att du lämnar en kommentar, jag blir så glad <3

Thank you for leaving a comment, that makes me so happy <3