Lucka 19: Julved.

Nittonde december: Julveden är huggen före Tomasmässa.

Jag funderade på vad jag skulle göra för något som kändes aktuellt för mitt liv idag när det stod julved i kalendern. Göra något av pinnar? Bära in pellets till pelletspannan hos mina föräldrar? Det slutade med att jag satt och letade igenom gamla bilder efter vedinspiration. Jag hittade den här bilden från i midsomras, hålet som midsommarstången skulle ner i där stötteträna redan kommit på plats. Med risk för att häda nu i julkalender och allt, men jag börjar tröttna på julen nu. Man börjar ju peppa redan i november, och nu känns det som att det blivit så utdraget att man börjar längta efter vår istället. Jag sneglar på vårtyger, nickar i samförstånd med mig själv när jag går ut ur en klädbutik och tänker att snart, snart kommer våren, jag satsar på vårkläder istället. Julen känns liksom lite förbi redan innan den börjat. Jag längtar efter sommaren och de ljumma kvällarna, gräset och alla blommor. Jag längtar efter klänningar och lätta skor, bad i klara vatten och lugna dagar. Åh vad jag längtar!

Med hopp om att julstämningen ska återinfinna sig så småningom
bjuder jag idag på en liten dikt om ved:

Den käcke lille Ottar

han skulle hugga ved,

men Ottar plocka kottar,

det var bekvämare.

Du stackars barn som hugger ved,

sån konstig ved du kommer med,

sa mor till lille Ottar

som skulle hugga ved.

- Trad. (så skriver man väl när det är något som har tradition men ingen målsägande? Jag vet att Oskar i Rasmus på luffen sjöng den här, jag tycker vi tillskriver honom den.)