torsdag 21 oktober 2010

Som små hjärtslag från förr.




Jag har lånat mormors klocka som hon använde någon gång kanske på 60-talet. Den tickar! Jag hade aldrig riktigt förstått hur det fungerar att dra upp klockor, men igår fick jag det förklarat av mina föräldrar. Tydligen drog man upp sin klocka varje dygn för att hålla maskineriet i gång. Jag frågade varför man slutade med såna klockor, och fick till svar att det var enklare med batteri och att man ju då också slapp tickandet. Jag kan inte förstå hur man skulle vilja bli av med det här lilla tickandet, som ändå inte hörs om man inte håller klockan alldeles intill örat. När jag lyssnar på mormors klocka förstår jag varför man lägger tickande väckarklockor bredvid hundvalpar som ska vänja sig vid sitt nya hem. För tickandet inger en skön känsla av trevnad och får klockan att kännas lite levande. Som en liten vän eller ett litet djur. Jag tycker mycket om det. Det är som om det är ljudet av en annan tid jag hör, som små små hjärtslag från förr. Och tanken på att denna klocka är så otroligt mycket mer miljövänlig än klockor med ett batteri som måste bytas då och då gör det värt den tre sekunder långa ansträngning det innebär att dra upp den. Speciellt också som man får ett glatt tickande som tack. Tickelitack tickelitack.

5 kommentarer:

  1. åh, så fint!

    sv: texten skrev jag idag, men orkade inte skriva ner hela, det blev några sidor. får se vad det kan bli av det.

    SvaraRadera
  2. jag tänkte faktiskt på den när du satt framför mig idag och skrev! Riktigt snygg!

    SvaraRadera
  3. Åh, tack så mycket! :) riktigt skön är den också, jag älskar saker som redan är ingångna så att säga.

    SvaraRadera
  4. jag hade en klocka när jag var liten som min pappa haft när han var liten. en liten klocka med en blåbil i mitten som man också vred upp.
    tack för att du fick mig att minnas den!

    hoppas du har en härlig helg!

    ska genast läsa mer i din härliga blogg!

    SvaraRadera
  5. Vad fint det låter! Och vad roligt att du berättade, tack! Jag tycker det är en så fin liten ritual att vrida upp den, det blir så mycket mer personligt när man liksom är med i klockans liv lite så att säga.
    Tack detsamma, jag ska spana in din blogg också!

    SvaraRadera

Tack för att du lämnar en kommentar, jag blir så glad <3

Thank you for leaving a comment, that makes me so happy <3