Jag älskar landet. Det är så underbart när det är lugnt, fridfullt och sådär tyst som det aldrig blir i närheten av stan. I den vilsamma tystnaden är det skönt. Ingen stress, ingen press, bara grönt gräs, vackra blommor och trygga betande får. Det känns liksom religiöst när man tänker på det: Sommar. Det låter vackert. Jag kan verkligen förstå hur den tänkte som skrev visan "Jag tror på sommaren". Jag tror också på sommaren. Helst ska den äta mig och jag ska äta den tillbaka, och på landet har man liksom tid att låta sig ätas. Jag älskar landet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du lämnar en kommentar, jag blir så glad <3
Thank you for leaving a comment, that makes me so happy <3