Om att visa uppskattning.

I helgen läste jag ett så fint reportage i DN med text och bild av en av mina absoluta favoritfotojournalister: Paul Hansen (vars bilder man kan se här och vars reportage man kan ta del av här). Det handlade om en liten flicka som fötts flera månader för tidigt, och man fick följa henne och hennes föräldrar och syskon under den första tiden. Bilderna var så vackra, man fick se hur den pyttelilla bebishanden slöt fingrarna runt storasysterns mycket större finger, hur en annan syster gav det lilla bebishuvudet en mjuk kyss och hur ömt och förundrat föräldrarna såg på sitt nya pyttelilla knyte. Och hur systrarna inför lillans hemkomst prydde husväggen med ett antal papper med stora bokstäver som tillsammans bildade orden "Välkommen hem".

Jag tycker det var så vackert, och så ofattbart underbart att allt gick så bra. Och Paul Hansens reportage var kantat av en sån ömhet och ödmjukhet. Han påpekade själv att om flickan fötts så tidigt i ett annat land (där inte lika mycket resurser läggs på vård av för tidigt födda barn som i Sverige) är det inte säkert att hon skulle ha överlevt. Och att det är tack vare vården som hon lever idag. Det var underbart att läsa om något så fint som hänt, och dessutom läsa ett uttryckt beröm för vården och de fantastiska människor som kämpar för att för tidigt födda barn ska överleva.

När jag läst detta bildreportage tänkte jag att det var dags att berätta för Paul Hansen att jag verkligen uppskattar hans arbete. Jag skickade iväg ett litet mail där jag tackade för ännu ett vackert och bra reportage och att jag (och flera med mig) verkligen uppskattar hans arbete. Tillbaka fick jag ett väldigt glatt och tacksamt svar. Han blev verkligen glad! till och med så glad att han skrev att han skulle skriva ut mitt mail och sätta upp det över sitt skrivbord på tidningen för att ha att titta på för att få kraft och ork till att fortsätta berätta historier som tar lite mer tid och kraft att genomföra. När jag fick hans svar på mitt mail blev jag så oerhört glad jag med. Tänk att min lilla minut det tog att skriva ner ett par raders uppskattning gav honom så mycket att det får sitta på väggen. Paul Hansens vägg! Jag kan tänka mig att det på ett sätt är ganska otacksamt att vara journalist. När läsare tycker om texterna de läser och bilderna de ser är det nog inte i många fall journalisten verkligen får veta det. Läsaren kan njuta hur mycket som helst av något utan att den som lagt ner själ, tid och hårt slit har en aning om det.

Jag tänker att det är viktigt att visa uppskattning. Att det är viktigt att visa att man tycker att saker är bra. Att det är viktigt att berätta för någon att de gjort något bra, även om man inte känner varandra och det kan vara lite läskigt att höra av sig. Nu vet jag hur mycket det kan betyda för någon att få höra att det de gör är bra, även om det (som i Paul Hansens fall) borde vara uppenbart. Orden av uppskattning är viktiga. Och den lilla investerade minuten det tar att skriva ett snällt mail får man väldigt hög avkastning på när man inser att man gjort någon glad. Den tanken bär jag med mig.




(About showing appreciation.

This weekend I read such a nice story in DN (my newspaper), written and photographed by of one of my absolute favorite photojournalists: Paul Hansen (whose photos you can see here and whose nice story you can take part of here). It was about a little girl born several months premature, and you got to follow her and her parents and siblings during the first period of her life. The pictures were so beautiful, you could see how the tiny baby's hand closed its fingers around the big sister's much larger finger, how another sister placed a soft kiss at the little baby's head, and how tenderly and amazed the parents were looking at their new tiny bundle. And how the sisters before the homecoming adorned the wall with a number of paper with large letters that together formed the words "Welcome home".

I think it was so beautiful and so incredibly wonderful that everything went so well. And Paul Hansen's story was paved with a kind of tenderness and humility. He pointed out that if the girl had been born that early in another country (where not as much resources are put into the care of premature infants as in Sweden), it is not certain that she would have survived. And that it is thanks to the good care that she's alive today. It was wonderful to read about something that nice, and also read an expressed praise for the care and the great people who are struggling to make premature babies survive.

When I read this photo reportage, I thought it was about time to tell Paul Hansen that I really appreciate his work. I sent a little e-mail where I gave thanks for yet another beautiful and good story, and that I (and many with me) really appreciate his work. I got a very happy and grateful response. He was really happy! even so glad that he wrote that he would print my e-mail and put it up over his desk at the newspaper to look at to get inspired to continue telling stories that take a little more time and effort to implement. When I received his reply to my e-mail, it also made me very happy. Mind that my little minutes it took to write down a few lines of appreciation gave him so much that it will sit on his wall. Paul Hansen's wall! In a way I can imagine it to be pretty ungrateful, beeing a journalist. When readers like the texts they read and the photos they see, I don't think there are in many cases the journalist really will know. The reader can enjoy something so very very much, without the devoted soul, who put time and hard work into it, ever has a clue about it.

I think it's important to show appreciation. That it is important to show it when you think things are good. That it is important to tell someone they did something good, even if you don't know each other and it might be a little scary to get in touch. Now I know how much it might mean for someone to hear that their work is good, even if (as in Paul Hansen's case) you might think it's obvious. The words of appreciation are important. And the little invested minutes it takes to write a nice e-mail will give you very high returns when you realize that you made someone happy. That thought, I'll keep in mind.)