Lite sällskap.

Kalle och jag förundrades över att smultronen fått sällskap av så många livskraftiga ogräs av samma sort, ända tills vi gnuggade lite på ogräsen och luktade. Förra årets fantastiska mynta har lämnat spår efter sig! (i sin fulla prakt syns den på bild nummer tre i detta inlägg!) Och extremt många spår dessutom! för att de rara smultronen skulle få lite andrum flyttade jag några myntakvistar till en kruka istället. Jag vet inte om de tycker om det, men om det går väl ska jag göra det med fler. Tänk att ha flera krukor med översvallande mynta som doftar gott i skymningen, helt underbart. Vad roligt det är att växter lever sina egna liv. Och sällskapar med varandra när de får lust. Sweet plant life.



(Charlie and I were amazed that the wild strawberries had been joined by so many vigorous weeds of the same kind, until we rubbed a little on a weed and smelled. Last year's stunning mint has left traces behind! (Here it is in its full glory: picture number three in this post!) And so many traces! to make sure that the sweet wild strawberries would get some breathing room, I moved a few mint sprigs to a pot instead. I don't know if they like it, but if things go well I will move more of them. Imagine having several pots with exuberant mint that smells good in the twilight, just wonderful. Isn't it fun that plants are living their own lives? And socializing with each other when they feel like it. Sweet plant life.)