tisdag 3 maj 2011

Du är snart där.



Något jag verkligen drömt om länge är att bli blodgivare. Tanken på att man hjälps åt och skapar en gemensam reserv som kommer den som behöver till del är så tilltalande att mitt hjärta börjar darra när jag tänker på det. Jag älskar tanken på att få hjälpa till. Och att andra hjälper till om jag behöver det. Att faktiskt kunna bidra till något som kan rädda livet på någon. Dock så ligger mitt järnvärde ligger lite under gränsen för vad man får ha som lägst för att få ge blod, oerhört snopet när jag skulle ge första gången och redan hade skrivit in mig själv i någon sorts mental hjälte-hall-of-fame och sen fick gå därifrån utan plåster! Synd. Så jag satte igång en järnkampanj med mig själv för att få upp värdet, skam den som ger sig. Nu var jag och testade igen igår, och jag har gått från 118 till 122, vilket är avsevärt mycket närmare gränsvärdet 125 än tidigare. Jag är så glad, snart snart snart är jag där. Och det känns positivt att jag fått upp järnvärdet så mycket sen jag kollade sist, speciellt med tanke på att jag blivit vegetarian sen dess. Jag var lite rädd att värdet hade gått ner ytterligare (som det gör för många vegetarianer), men tydligen har jag gjort något rätt. Sen kan det ju svänga lite åt båda hållen, men det här är en bra trend. Och sjuksköterskan sa nu att jag ska äta mycket blåbär och jordgubbar, det är en ordination jag verkligen inte lider av att följa! värre är det med broccolin. Men jag får tänka på att det är för en god sak. För snart är jag där. Vad drömmer ni om?





(Something I've been dreaming of a long time is to become a blood donor. The idea that you help each other and create a reserve that helps the ones in need is so pleasing to me that my heart begins to tremble when I think about it. I love the idea of beeing part of giving help. And that others will help if I need it. To be able to contribute to something that can actually save the life of someone. However, my iron value is slightly below the limit for giving blood, extremely disappointing when I was there to give blood the first time and already had written myself into some sort of mental hero-hall-of-fame, and then got to walk away without a patch! Too bad. So I started an iron-campaign with myself to get the value up, shame to give up. Now I went back again yesterday to check my value, and I have gone from 118 to 122, which is much closer to the limit value 125 than before. I'm so happy, soon soon soon, I'm there. And I feel positive about having pulled up the iron value so much since I last checked, especially considering that I've started to be a vegetarian since then. I was a bit afraid that the value had gone down further (as it does for many vegetarians), but apparently I have done something right. Then of course it can turn a bit both ways, but this is a good trend. And the nurse said I should eat a lot of blueberries and strawberries, it's a prescription I don't suffer to follow! The broccoli is worse. But I'll have in mind it's for a good cause. And soon I will be there. What are you dreaming of?)


6 kommentarer:

  1. Broccoli som är så gott!!! Mina blodvärden har förresten blivit bättre och bättre sen jag blev vegetarian, vilket jag ser som ett tydligt tecken på att det inte kan vara farligt att vara vegetarian (som många verkar tycka/tro). Det handlar ju bara om att äta vettigt och varierat :) lycka till med järnvärdet! (Passa förresten på att dricka apelsinjuice eller något annat med c-vitamin när du äter järnrik mat, det ökar upptaget av järnet :)

    SvaraRadera
  2. Vad imponerad jag blir över att du kämpar så för något sådant! Själv har jag blodfobi och skulle svimma flera gånger om ifall jag gav mig in i det där. Trist för det går inte ihop med min självbild av stabil, oberoende kvinna...:)

    SvaraRadera
  3. Louise: Haha, usch! det har alltid varit en av mina svåra grönsaker sen jag var liten, men jag ska jobba på det nu. Intressant! Ja, eller hur, jag äter mycket mer varierat nu än när jag åt kött, och nu anstränger man sig ju också för att få i sig allt. Jag tror också att vegetarian är bland det nyttigaste man kan bli, men folk är så rädda för det de inte vet så mycket om. Tack så mycket, vad pepp jag blev nu! och justja, apelsinjuice! Ska bli! :)


    Rebecca: Haha, åh. Blodfobi, det är nog inte så ovanligt även bland stabila och oberoende individer tror jag :) själv tycker jag att det är lite häftigt med blod, kan liksom inte sluta titta när de tar blodprov på mig. Lite vackert och lite läskigt. Tack för pepp, jag längtar verkligen till den dag jag får ge, det kommer kännas så bra :)

    SvaraRadera
  4. In Australia there are little grannies who make the best milkshakes and give you lots of lollies and chocolate after giving blood :) I have never done it in Sweden though. Are there ever blood shortages there? Do you get milkshakes and lollies and chocolate to sweeten the deal?

    SvaraRadera
  5. Haha, that is so wonderful! in Sweden you get fika with sandwiches and festis, and afterwards you can choose between some rewards for beeing a hero: bowls and other porcelain-stuff, a Trisslott (with chance to scratch out a gambling fortune!), stamps I think, a t-shirt, giving a small donation for some charity or giving a teddybear to a child in a hospital :) Stockholm get shortages sometimes and have to borrow from other hospitals, but I don't think that Sweden ever have to borrow from other countries. Are there shortages in Australia?

    SvaraRadera
  6. That's really sweet that you get hero prizes :) Sometimes there are shortages here but it's generally resolved with a big campaign to get people to donate. They will often call their regular doners at these times. Although it makes me a little squeamish I am happy to give blood because someday I might need it myself.

    SvaraRadera

Tack för att du lämnar en kommentar, jag blir så glad <3

Thank you for leaving a comment, that makes me so happy <3