En ros på bordet.

Finns det något som är så hemtrevligt som en trädgårdsros på bordet? Jag tycker mycket om att ta in blommor. Just de här rosorna tog jag faktiskt ur en rabatt utanför huset där jag bor, bor man i stan blir man automatiskt en skurk. Annat var det med rosorna som fanns i mormors vackra trädgård, eller min mosters helt fantastiska klängros som allitd tar över en hel gavelvägg av huset. Det är intressant när man läser i någon gammal bok av Söderberg eller Lagerlöf om rosor. När de skriver att någon fick en bukett rosor måste det ju ha varit såna här underbara vilt växande eller kärleksfullt uppodlade rosor. Rosenbuketterna i modern litteratur är dessa på långa stjälkar och nästan i formar stöpta blomaffärsrosor. Jag har nästan svårt att tänka på hur de ser ut när de växer, så långt ifrån verkligheten och naturen är de för mig. Visst är köpta rosor också vackra, men de är inte som de rosor man hittar i varsamt omskötta trädgårdar eller i skogsdungar som fått växa fritt och utan inblandning av industrien. Naturen vinner alltid. Låt oss gå tillbaka till naturen! Låt oss sjunga rosens lov.